En västgötsk pilgrim

Vid förra finanskrisen i början av 1990-talet blev Rolf Enander uppsagd från sitt arbete. Han beslöt då att göra något roligt och kom på att han skulle gå i Den Heliga Birgitta fotspår från Linköping till Santiago de Compostela i nordvästra Spanien.

Vandringen kom att pågå i sju månader – från vår till höst. Han gick inte raka vägen, utan i många krokar för att se och uppleva så mycket som möjligt.

Under tre dagar i juni följde författaren Åke Carlsson och filmaren Stefan Quinth med Rolf på pilgrimsleden mellan St Olofs kyrka i Falköping och Varnhems klosterkyrka.

Under vägen berättade Rolf om den långa vandringen genom Europa. Hans möten med människor blev ofta spännande just för att han kom som vandrande pilgrim.

Rolf är också en kunnig och ivrig iakttagare av natur och kulturminnen längs vägen. Han är både botanist och historiker. Vandringen genom försommarens grönskande landskap och berättelserna från vägar, när och fjärran, lade grunden till filmen: ”En Västgötsk Pilgrim”. 

Men i filmen berättar Rolf inte bara om den långa pilgrimsvandringen. Han talar också mycket om det han ser mellan Falköping och Varnhem – blommor, träd, fornminnen – och inte minst filosofiska funderingar om vandrandet och livet.

Den här boken handlar om Vägen. Vägen är en slingrande stig, 5 000 kilometer genom Europa, från Linköping till Santiago de Compostela i nordvästra Spanien. Vägen är också vår lott, vårt levnadslopp, vårt sökande efter livets väsentligheter, vårt hopp och våra tillkortakommanden.

Han vilade i den raka vägens monotoni, skönjde bergen bortom slätten, piskades av regnet och såg skymningen falla under jakten på nattlogi. Han såg vidderna från bergens topp, han gick från flod till flod. Han mötte romare och hunner, krigare och helgon.

Han sökte stillhet och ensamhet, han kallade sig pilgrim för han ville gå i den heliga Birgittas fotspår, se vägarna och andliga centra där avgöranden skett, där andra fått styrka. Han sökte och fann vägar där tidigare släkten dragit fram. Han blev en länk i en lång människokedja.

Men under de 219 dagarna på vägen mötte han ständigt nya människor, dagens européer mitt i deras vardag. Det uppstod en dialog. Den privata vandringen blev något annat. Människor tog honom på allvar. Han fick en uppgift han aldrig drömt om.